Efterfrågad uppdatering!

Idag är det en vecka kvar innan jag lämnar mitt liv och hem i St. Petersburg. Det regnar och det är mysigt att sitta i mitt fönster med öppet fönster och en kaffe! Jag kommer sakna mitt liv här så fruktansvärt mycket! Nåväl, sedan sist har det hänt tre saker värda att skriva om.

Kvällen hos Kostya. Det var jag, Kostya, hans granne Dima, hans Engelska vän Luke samt ena killen som jag träffat förut som spelade i det lilla bandet, hans namn är Maksim. Det pratades både Ryska och Engelska – och när jag blev irriterad på all Ryska så pratade jag Svenska istället, festligt! Vi (läs Kostya och Luke) tillagade Spagetti som vi sedan mumsade i oss. Vi drack vin, åt godis från England samt spelade gitarr och sjöng trevliga låtar. Sorligt att dessa ryssar är så sjukt dåliga på Rysk musik. Dock är det jämt ty Kostya är tydligen ett stort fan av Roxette – och jag vet inte några låtar alls med dem så. När klockan närmade sig 00.00 fick vi skynda till tunnelbanan då den stänger runt 00.15.  Jag, Maksim och Luke åkte ner för att skynda till våra tåg medan Kostya och Dima gick hem igen. Nere i tunnelbanan blev det awkward när jag och Maksim skulle säga hej då till varandra, jag sträckte fram handen för att skaka hand sådär svenskt medan han försökte krama mig. Då försökte jag krama honom medan han försökte skaka hand. Till slut lyckades vi ge varandra en kram och han sprang vidare – hoppas han hann med tåget! Jag åkte med Luke till Nevsky Prospekt och gick hem. Bästa kvällen någonsin!

    I måndags mötte jag Kostya vid 22.00 eller något för att promenera. Han visade hans favoritplatser här i staden och han är så sjukt rolig att jag skrattar så jag gråter när han är med. Det var väldigt mysigt, mörkt ute och nästan fullmåne. Dock var jag lite nervös för att möta en varulv men som tar var gjorde jag icke det! Efter promenaden visade jag honom vart jag bor och sedan gick vi till Stolovaya för att han skulle få äta någonting. När vi satt oss där och folk gick in hörde jag några gatumusikanter som spelade Kino-Gruppa Krovi. Allt är så fint här! Efter ätandet gick vi till en bokhandel (som är öppen tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan) för att köpa stark tejp ty hans grannar hade hoppat sönder hans säng. Hur tejpen skulle hjälpa vet jag inte, det var inte ens riktigt silvertejp vi köpte! Sjukt festligt ändå att bokaffärer är öppna dygnet runt, trevligt är det i alla fall! När jag berättade för Herr Snygging att jag bokat biljetten hem till Sverige höll jag på att börja storgrina. Usch vad ledsamt det är! Dock har både han och Gosha lovat att försöka hålla sig vid liv så jag har bra anledningar att komma tillbaks hit snart!

      Igår, alltså det var så sjukt! Jag och Gosha var iväg på souvenir-shopping och på vägen hem (klockan var väl 22.30 eller något) så blev jag attackerad av en galen jävla rabieskärring! Vi gick helt fredligt och pratade sådär som människor gör när de är ute och går och jag såg en tant som gick mot mig, jag reagerade inte så mycket på det ty jag antog att hon bara skulle fråga om vägen eller något vilket händer ofta här. När hon närmar sig drar hon fram händerna och försöka få tag runt min hals som för att strypa mig medan hon skriker (på ryska förstås) ”I din mun slyna”. Gosha blev räddare än jag och drog undan mig från kärringen medan jag skriker till henne på svenska: ”Håll käften jävla kärringjävel”. Spännande. Det är fjärde galningen jag mött i Ryssland, dock har ingen försökt röra mig förut. Jag ångrar lite att jag inte slog till henne faktiskt. Jag antar att min hjärna inte hann byta språk och skrika på ryska eller engelska, eller så är det för att jag är van att prata svenska med random människor då folk här delar ut reklam ÖVERALLT och ofta följer efter en för att få ge bort sin reklam. Pratar man då svenska med dem försvinner de fort som tusan!

    I alla fall, så är detta vad jag har att berätta! Idag skall jag och Gosha fortsätta vår souvenir-shopping och imorgon ska jag förmodligen träffa Alex och Maria. Det blir första och sista gången jag träffar Maria och sista gången jag träffar Alex. Helgen är bokad för Gosha och Kostya, det är ju trots allt dem jag tycker mest om här. Måndagen och tisdagen kommer jag väl försöka packa ner allt och ordna med sådant. Klockan 07.10 ungefär behöver jag vara på flygplatsen på onsdagen. Jag har sagt det så många gånger och jag säger det igen, jag vill INTE åka tillbaks till Sverige. Jag älskar mitt liv här. Ibland tänker jag att det var det sämsta jag kunde göra att åka hit bara för att lämna det igen. Jag trodde att två månader här skulle räcka för att jag skulle tröttna på Piter och inte vilja åka hit mer – och istället blev det tvärt om. Vedervärdigt.